Tålig

Det är inte lätt att förutse hur dagarna ska fortlöpa. Det är inte bara svårt,det är fullkomligt omöjligt med 2barn och allt därtill.

Hämta på dagis,Tilde vill inte gå,ont i benen,Vilton får gå. Vilton vill inte gå längre. Halvvägs hem tar krafterna i lille ettåringen slut och nu ska 2 barn åka i en singelvagn. 800m känns som 8km men tills slut är vi hemma.
Av med 14 lager med kläder,lillemans mage får knappt plats innanför dunjackan och han ser minst sagt nöjd ut över att få släppa ut sina behag i det fria igen.
Jag ska vara lite snabb och supereffektiv och rusar upp för trappan med matkassen medans barnen sopar parkettgolvet med en piasavakvast på nedervåningen. Tydligen så var inte den sysslan roande speciellt länge och lilleman bestämmer sig för att ge sig i kast med det förbjudna.
Den historien slutar med plattfall från 4e steget i trappan och en fläskläpp som en liten ballong på överläppen.
Segertåget fortsätter och samma lilla olycksfågel som verkar vara immun mot att "lära av sina misstag" rantar rakt ner i köksbordet och slår tinningen i kanten som avslut på en bestigning av tripptapp stolen. Stor,blå otäck bula växer i takt med att tårarna rinner ner för den lilla kinden. Allt detta samtidigt som Tilde i sin tur är helt ointresserad av detta trauma och fortsätter repetera "när ska vi äta de där kakorna mamma?,kan vi äta dom nu?mamma,de här kakorna,kan jag ta en sån?". Min fantastiska krishantering visar sig ytterligare en gång och jag flaxar med armarna och drar de värsta scenariot för mig själv innan jag skickar iväg stor och liten man mot akuten.

Dryga timmen senare är de hemkomna med konstaterandet "det där verkar vara en tålig kille" och nu är den tålige hungrig, på riktigt! Mat i magen och lugnet lägger sig igen.
Puh!

Posivitet

Med facit på hand så hade det nog varit ett uns mer begåvat att stanna hemma en dag till och inte hetsat iväg till jobbet, för ingenting kommer gratis och idag fick jag betala priset för att jag jobbade igår.
Kan i stora drag summera dagen med att halva hjärnsubstansen varit en enda stor gegga och alla beslut, stora som små har tagit avsevärt mycket längre tid än vanligt. Det har känts som att någon satt en elefant på mitt huvud som jag tvingades bära runt på hela dagen och som att bihålorna tackat för sig för längesedan.
Men nu är det gjord,den sista arbetsdagen denna veckan och just idag var det lite extra mysigt med fredag.


Det finns en person som brukar lysa upp fredagarna och framförallt helgerna lite extra emellanåt. Det är när vi får "farbror Victor" på besök. Glädjen är lika stor hos den lilla skaran i familjen som hos den stora. Det är något med den där farbrorn som man bara mår bra av. Det bästa är att han oftast stannar hela helgen och då får man tankat över ganska mycket positivitet under de dagarna. Det är den mest högljudda och osmidigaste människan som nånsin vandrat i ett par 47:or men det är nog oxå den mest härliga och roliga oxå. Kort och gott,vi är glada för att just vi har en egen "farbror Victor" i vår familj .