Tålig

Det är inte lätt att förutse hur dagarna ska fortlöpa. Det är inte bara svårt,det är fullkomligt omöjligt med 2barn och allt därtill.

Hämta på dagis,Tilde vill inte gå,ont i benen,Vilton får gå. Vilton vill inte gå längre. Halvvägs hem tar krafterna i lille ettåringen slut och nu ska 2 barn åka i en singelvagn. 800m känns som 8km men tills slut är vi hemma.
Av med 14 lager med kläder,lillemans mage får knappt plats innanför dunjackan och han ser minst sagt nöjd ut över att få släppa ut sina behag i det fria igen.
Jag ska vara lite snabb och supereffektiv och rusar upp för trappan med matkassen medans barnen sopar parkettgolvet med en piasavakvast på nedervåningen. Tydligen så var inte den sysslan roande speciellt länge och lilleman bestämmer sig för att ge sig i kast med det förbjudna.
Den historien slutar med plattfall från 4e steget i trappan och en fläskläpp som en liten ballong på överläppen.
Segertåget fortsätter och samma lilla olycksfågel som verkar vara immun mot att "lära av sina misstag" rantar rakt ner i köksbordet och slår tinningen i kanten som avslut på en bestigning av tripptapp stolen. Stor,blå otäck bula växer i takt med att tårarna rinner ner för den lilla kinden. Allt detta samtidigt som Tilde i sin tur är helt ointresserad av detta trauma och fortsätter repetera "när ska vi äta de där kakorna mamma?,kan vi äta dom nu?mamma,de här kakorna,kan jag ta en sån?". Min fantastiska krishantering visar sig ytterligare en gång och jag flaxar med armarna och drar de värsta scenariot för mig själv innan jag skickar iväg stor och liten man mot akuten.

Dryga timmen senare är de hemkomna med konstaterandet "det där verkar vara en tålig kille" och nu är den tålige hungrig, på riktigt! Mat i magen och lugnet lägger sig igen.
Puh!