Sommarlovsdagen

Och så kom den där dagen, den som känts så långt borta, som inte riktigt gått att greppa.
Det är egentligen ingen sensationell dag men jag vill nog ändå hävda att den är otroligt speciell.
Visserligen är det imorgon som Tilde säger hejdå till dagis (ja,jag säger dagis, jag tycker att oavsett om jag säger dagis eller förskola så är pedagogernas utbildning och kunskap värd lika mycket för mig).
Imorgon ska vi alltså packa ner de sista sakerna och gå ut genom grinden för sista gången, då lilleman börjar nytt dagis efter sommarlovet så blir det faktiskt sista gången för oss. I alla fall som tillhörande förskolebarm. Jag har dock fått lova att hälsa på då det visat sig att en av fröknarna till den minste Henrikssonen råkat ut för en massiv separationsångest från vår lille palt.
När grinden då till sist slår igen imorgon em så är det "bara" ett sommarlov mellan min fina tjej och ett helt nytt kapitel i hennes och våra liv.
Trodde inte i min vildaste fantasi att jag skulle känna så starkt för denna,kan man kalla det övergång? förskoleklassen är väl ändå någon slags övergång till "riktiga" skolan?
Hur som helst, det gör jag,känner starkt alltså.
Det är precis som att allt kommer tillbaka till mig, 1400gr bebis, sondslangar,andningslarm,första leendet,första julen hemma,första dagis dagen,cykeln,kompisen, ja allt!
Helt plötsligt känns det som att hon växer 10cm i veckan säger saker som -va e de mä dig?
Och kräver svar på frågor man inte riktigt tänkt svara på än.
Det är ju så det ska vara, men när ska man hinna med? Hinna förstå att de är inte små för alltid, de kommer bli stora barn,tonåringar,vuxna.
Usch, vill inte tänka på det, även om man ibland kan ha gjort en snabb överslagsräkning på hur många dagar det är kvar tills ungarna lämnar boet och lugnet infinner sig  så måste jag ändå säga att den dagen känns trots alla dispyter,trotsåldrar,uthälld mjölk m.m som en ganska tråkig dag när man tänker på den lite närmre.
Hoppas att skolåren går lika långsamt nuförtiden som man minns dom själv :-)