måndag 27 februari 2012

Självömkan på hög nivå

Tanken med en blogg förmodar jag är att man någorlunda kontinuerligt ska skriva i den. Nu har jag inte gjort det på ett tag och anledningen till det är att det har vart så himla synd om mig, så jag har inte orkat.
Jag har alltid trott att jag har ett grymt immunförsvar, inget kommer åt mig, inget förutom lite småförkylningar här och där. Jag kan utan att ljuga konstatera att detta inte är sant, inte längre i alla fall.
Småförkylningar? Sånt håller jag inte på med längre, någon högre makt har sett till att pröva mitt tålamod mycket längre än så. För hur mycket tålamod ska man ha för att orka med sig själv när man snart kan sätta sig i växeln på sjukvårdsrådgivningen och besvara alla människors krämper just för att man själv snart genomgått varenda en av dom.
Nu är jag uppriktigt sagt jävligt trött på det här! Vart tog livsglädjen vägen? Vart tog välbefinnande känslan vägen? Vart tog träningskortet vägen? För det kommer jag inte ens ihåg när jag höll i min hand senast. Har försökt mig på en och annan promenad, inte ens det klarar min veka kropp av. Den fullkomligt hatar mig efter 50 minuters lunkande och bestraffar mig gärna med ÄNNU mer slemhosta och varför inte slänga på en liten lungsäcksinflammation på det som grädden på moset.
På tal om grädde så har jag i alla fall lyckats hyfsat bra på LCHF fronten. Uppfriskande!!
Har tappat lite kilon trots soffliggande och avsaknad av någon som helst motionsutövning, fast det är klart man förbränner väl lite genom att spendera dagarna med att hosta 250ggr i timmen. 
Trots att jag inte hållit på med den här dieten (läs livsstilen) speciellt länge kan jag redan dra slutsatsen att den inte är speciellt prisvänlig. Den är tvärtemot SVINDYR! Detta har jag redan fått erfara och det gör mig om möjligt ännu mer taggad till att inte fuska och sätta i mig något olämpligt så att min senaste ruinerande storhandling var förgäves. 
En annan mindre bra sak med hela den här karusellen är att min treåriga lilla tös plötsligt är väldigt intresserad av om vad som innehåller kolhydrater och vad som inte gör det, än så länge är hon helt oförstående av vad ordet "kolhydrater" betyder, men detta kolhydrats prat i kombination med en viss LCHF dans framför spegeln gör mig lite oroad över om jag kanske pratat liite för mycket och liite för insnöat om det här hemma vid middagsbordet. SKÄRPNING åt mig!!
 
Nä, nu har jag varit alldeles för aktiv alldeles för länge, jag glömde nästan av hur synd det är om mig. Dags att lägga sig på sofflocket igen och påminna mig själv om min bedrövliga tillvaro.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar