Det finns hopp!

Idag gjorde jag det! Jag tvekade länge, tänkte är det värt det? funderade på konsekvenserna men till slut tog jag steget. Jag tog en promenad!! Hushållet gapade tomt efter någon som helst typ av papper, inget, inte nånstans. Det var då jag fick idén, kanske skulle man våga sig på en prommis ner till Ica och köpa på sig lite toapapper. Bilen stod i garaget och jag är sedan tidigare incidenter LIVRÄDD för att köra ur garaget, en liten händelse drabbade mig för ett par veckor sedan och sedan dess har vi varit en backspegel kort. Det positiva med det är att jag har fått en härlig rutin på att använda den gamla hederliga "döda vinkeln".

Nog om det, tillbaka till min promenad! Eller mitt träningspass som jag väljer att kalla det.

Jag har fått tillbaka hoppet om att få tillbaka något slags liv igen, jag kunde gå snabbare än 3km/h och det kändes så gött att inte hosta EN ENDA gång under hela denna 20 minuter långa vandring! Praise the lord!

Nu vill jag ju inte på något sätt ta ut något i förskott för det har jag lärt mig att det får man ofta sota för snabbare än man hinner säga flaska! Men jag väljer ändå att lite försiktigt någonstans i bakhuvudet tro att nästa vecka kan det möjligen ske, jag kanske kan träna, på riktigt! ljuva tanke!

Hur som helst, i all min extas över att överhuvudtaget få vistas ute så hann jag lägga märke till att våren smugit sig på (även där inte lönt att ropa hej) men just nu, idag kändes det vår. Jag är ju en stor anhängare av snö,längdskidor och minusgrader. Men jag är ju oxå realist, jag vet att vintern ( eller någon annan årstid heller)  inte nödvändigtvis uppfyller några som helst kriterier för att få kallas just vinter, och i mitt tycke har inte den här "vintern" gjort det. Därför längtar även jag nu efter varma vindar, skott på träden, jobbiga fåglar som gapar hela nätterna och lite ljus åt folket. Inte minst så längtar jag efter att alla virus, infektioner och mycoplasma, ingen aning om vad mycoplasma är men en del läkare jag träffat den senaste tiden säger att det inte är en bra grej, så det får gärna försvinna i takt med att våren kommer.

Sen var det det här med bebisar, finns det något mer underhållande, först när de är små kan man bara sitta och titta på dom i all evighet för att de är så hjälplösa och supersmå, när de blir äldre underhåller dom när de med all kraft och energi VERKLIGEN försöker att få in så mycket som möjligt av ett lakan med plastad frotté i munnen. Det går ju självklart inte så jättebra med tanke på att denna lilla bebis ständigt blir motarbetad av pappa som med stort tålamod släpar ut denna frotté ur munnen men jämna mellanrum.

När inte detta stimulerar den lilla människohjärnan längre så lägger vi oss bara rätt och slätt på rygg och skriker ut vår vrede i hopp om att någon ska ta hand om en, ge en mat, hämta något annat att stoppa i munnen eller hitta på något annat som kan slå ihjäl lite överflödig bebis tid.

Bebisar- you got to love them!