På den sjunde dagen vilade man! Fast gjorde man verkligen det? Det känns typiskt omodernt att vila på söndagar. Fast när jag tänker på det lite närmre så är det nog ändå en typ av vila, aktiv vila! Söndagar är (iallafall för mig) dagen då allt ska ställas i ordning inför kommande vecka och det innefattar lite allt möjligt pyssel och syssel.
Det ska helst finnas rena kläder att ta på barnen när de ska till dagis, det ska finnas i alla fall en hyfsad mängd mat i kylen för att eliminera "vad ska vi äta idag"- bekymret iallafall veckans första eftermiddagar.
Huset ska vara,inte nödvändigtvis storstädat men grundstädat för att slippa känna att det är något som ska ta tid från de redan komprimerade eftermiddagarna.
Trots allt detta så är söndagen ju ändå en dag när ting som dessa känns väldigt överkomliga att genomföra,jag tror att det är för att man aldrig kommer ifrån att "på den sjunde dagen vilade man"-grejen. Man gör det helt enkelt kanske lite mer kravlöst och lättsamt i något slags vilo-mode? Vad vet jag?.
På den sjunde dagen satt man även i soffan och grät till björnbröder 2. Då insåg jag att fy fasen vad härligt att gråta till björnbröder 2! Jag tar det som ett kvitto på att jag, som sällan låter mig må för bra, nog ändå mår ganska bra för jag kunde gråta för att björn i en barnfilm ramlade ner för ett stup. Det måste betyda att det inte (för omväxlingsskull) finns så mycket i min hjärna att oroa sig för och må dåligt över. Och med det menar jag oställda diagnoser och annat hittepå tjafs. Skönt! Ska nog bege mig till soffan och göra lilltjejen sällskap framför Micke & Molle,kanske kommer det en tår till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar