Hammare & spik

Så var det dags igen! I och med att tiden förändrar livet så medför förändringar ibland en del arbete. Denna gången i form av renovering,renovering,reno... Halva huset upp och ner,byggdamm,cirkelsågar,spackel,trappräcken och en hel del tålamod. I kombination till detta adderar vi i vårt fall till 2 barn i 2 helt olika åldrar med sanslöst olika behov. När man tillgodosett den enes önskningar och ska dra första penseldraget så hör man den ljuva stämman av den andre som nu vill göra sig hörd och sedd. Vi var rätt envisa ett tag, vi vuxna i familjen. Vi skulle få det att funka,funka så att vi båda kunde fixa och dona medans barnen snällt sysselsatte sig och accepterade mammas och pappas hemmafix. Vi märkte efter ett par dagar av ständig stress,virrighet,irritation och otillräcklighet att vi lägger ner den i teorin fina tanken. Så nu får gubben utlopp för sina manliga behov av byggande i sin ensamhet där nere på undervåningen medans jag och tillhörande småfolk mumsar chokladmousse (lchf såklart)framför barnprogram. Träningen har olyckligtvis blivit lidande till förmån för dessa spektakel som vi nu dragit igång. Det ogillas starkt men jag har varit så illa tvungen. Det skulle jag råda bot på idag och packade ner ett litet paket i form av 6månaders bebis i löpvagnen och gav mig ut på löppass. Fy!! När man ser dessa föräldrar som hurtigt joggar där med sin käcka löpvagn och ser så osmakligt rediga ut att man nästan kräks så kan jag hädanefter nog låta dem få den cred de förtjänar för FY säger jag igen, det var ingen fröjd direkt. Eftersom jag lever med en man av modell "irriterande hurtig" brukar han alltid springa med vagnen när vi springer ihop och efter idag har jag beslutat att det kan han fortsätta med. Om tiden tillåter så har jag för avsikt och mål att försöka köra 2 pass dagligen ett tag framöver. Förmodligen kommer denna plan oxå gå i stöpet då tid är en ytterst bristfällig vara i den här familjen just nu. Men visioner kan man ju ha.