Sleepless in Fiskebäck

Nu är det kväll igen,dags att summera dagen och se framemot en härlig natt med god sömn. Eller? NEJ! Inte på den adressen jag bor på eller i varje fall inte på den sidan sängen jag ligger på. 6 månader har gått,6 fantastiska, underbara, oförglömliga månader. Jag älskar min lille son till månen och tillbaka, men snart åker jag till månen och kommer inte tillbaka om jag inte får sova en hel natt snart. Det sägs att modern har någon inbyggd förmåga att alltid vakna när hennes barn behöver henne och tur är väl det om så är fallet med tanke på att fäder verkar i alla fall inte fått denna fantastiska egenskap. Det är lika fantastiskt förvånande varje gång att iaktta fadern i den här familjen när han sover sig igenom gallskrik och nattskräck, såvida ingen skakar honom så gott som ur sängen, då vaknar han...oftast! Men den största skulden får man ändå lägga på bebisen, jag har bett till övre makter, jag har tankat honom full med mat så att han inte ska kunna känna hunger på x antal timmar, jag har sett till att det verken är för varmt eller för kallt eller för vått eller för torrt. Resultat? Ja, om man inte vaknar och behöver äta så kan man ju alltid vakna och tok-jollra. Det är väl jättegulligt och underbart, men inte mellan 2,30-4.00 på en onsdags natt. Man ska väl inte klaga tänker många nu, men jo! Det ska man, precis så mycket som det behövs för att det ska kännas bättre. Så alla med taskig sömn av olika anledningar. Se till att tycka riktigt synd om er själva, det är ni värda. "god"natt ❤