Saknad

Det har gått ett helt år idag!
 Exakt för ett år sedan exakt vid den här tiden vilade du i mitt knä! Du hade slutit dina ögon och tagit ditt sista andetag, du var borta! Din själ hade gett sig av till en bättre plats, en värld utan kliande eksem, ständiga inflammationer och massa mediciner.

Jag kunde inte förmå mig att lämna dig där på det kalla,kala golvet. Där låg du, världens finaste, mest underbara kompis jag nånsin haft. Du hade hjälpt mig så mycket i mitt liv, tagit mig igenom sorger och jobbigheter utan att ens kräva något tillbaka. Nu hade jag hjälpt dig! Hjälpt dig till frid, att äntligen få slippa all din smärta. I andras öron låter det förmodligen som en klyscha, men för mig är det sant. Du var mer än en hund, så mycket mer! Ibland kunde jag skratta åt dig just för att du förstod mig så bra, du visste alltid exakt vilket humör jag var på. Om det var läge att skärpa sig eller om du kunde sväva ut lite. Jag behövde knappt säga något till dig, du förstod ändå, min blick läste du av på en millisekund. Lång tid efter trodde jag att jag saknade hund, det tog tid att komma fram till att det gjorde jag inte. Jag saknade dig! Bara dig!

Jag har oftat ångrat mig, trott att jag gjort fel som lät dig somna in, men det hade bara varit för min egen skull om jag låtit dig finnas kvar. Jag kan vara egoist i många lägen men aldrig skulle jag låta dig lida för min skull. Jag hoppas att du har det bra gubben, du ska veta att jag tänker på dig varje dag. VARJE DAG!!! Jag kommer aldrig glömma dig och du har alltid en plats hos mig.

 En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig!

 Älskade Alfons
 2005-07-23 --- 2011-04-12